Efter förrra helgens Dolomiten Lauf och en stigande formkurva såg jag verkligen fram emot att ställa mig på startlinjen i Marcialonga i söndags! Dagen började med att jag redan innan frukost fick ”springa” några vändor på ”muggen”…
…fortfarande med tankar att allt var i sin ordning! Även innan start blev det ytterliggare besök, och det är klart att det kändes lite matt i kroppen på uppvärmningen! Men va fasen, det kunde ju gå bra ändå…
Men är huvudet dumt får kroppen lida! Så fort starten gått kände jag att det var go’ natt! Frugan stod efter 8 km och langade, hade hon stått tidigare hade jag hoppat av då. Det blev skjuts direkt till sängen och där låg jag sedan resten av dagen däckad med feber, huvuvärk och magsjuka!
Det var väl inte riktigt så jag hade tänkt mig dagen… Förbaskat trist förstås, men inget att göra något åt!
Nu handlar det om att acceptera läget och fortsätta hålla blicken framåt! Sådant här brukar ju gå över snabbt, och då gäller det att komma tillbaka starkare än någonsin…
