Det blev som sagt en start i årets Vasalopp och beslutet togs under lördagseftermiddagen då jag tyckte att kroppen svarat bra efter fredagens genomkörare med en startsträcka i Stafettvasan.
Jag begav mig till Sälen under lördagen för att ladda de sista timmarna på plats. Efter en skön sömn var det uppstigning kl.05.00 för en frukost och 06.00 var bilarna packade och vi rullade iväg för att testa skidor.
Då Daniel ganska tidigt hade bestämt sig för att staka så fick han en något lugnare morgon. Själv ville jag känna efter hur pass mycket fäste tog på glidet. Efter lite skidtestning tillsammans med Magnus ”Manka” Eriksson så blev beslutet att även jag körde utan fäste och stakar hela loppet.
Detta var en liten chansning då min träning de senaste fyra veckorna har varit bedrövlig pga. min förkylning som aldrig ville ge sig. Den sista veckan inpå vasaloppet hade jag fått med mig 5-6 skidpass och jag kände att detta får hålla så länge det håller.
Starten gick och med full fart var det bara att ge allt i den fösta backen. På toppen efter ca.3 km var jag med i den stora klungan där jag försökte hålla mig lugn i den bakre delen. Efter Mångsbodarna bär det neröver och med det riktigt bra glid jag hade under ”laggen” som våra vallare fått till, så var det ju omöjligt att INTE glida fram till tätposition.
I Tennäng och på väg in i Risbergsbackarna kom fartökningen som jag inte orkade följa. Det var också det som saknades idag, den sista växeln för att gå med i dessa tempoökningar. Jag hamnade i en mindre grupp där vi hade ögonkontakt med tätgruppen fram till Evertsberg.
Trots min uppladdning kunde jag genoföra ett stabilt lopp och kände mig relativt stark de sista 35 km av loppet som gjorde att jag kunde åka med en ganska så kontrollerad fart. Spurtade tillslut in på en 39:e plats på tiden 3,49,32 tim.
Med detta resultat får jag nog ändå känna mig nöjd i årets Vasalopp även om man vill var längre fram och kriga. Riktigt roligt för brorsan att han äntlig får ut det som finns i kroppen!
Själv vaknade jag idag med en något öm kropp där känslan är att jag blivit överkörd av Teamets egen trailer.
Tack till vårt langningsteam med morsan och farsan i spetts, släkt och vänner och ”halva” Grycksbo i ryggen. Våra vallare som fick till kanonlagg. Även tack till de personer som jag kunde bolla min tankar med inför start, som faktiskt gjorde att jag tog beslutet att starta, Rune Gustafsson, Christer Skog och Jonas ”Team Manager” Boström.
Självklart också ett extra stort tack till min sambo Anna som stöttar mig i allt. Ett bollplank som gör att man hållit humöret upp de senaste fyra veckorna.
Nu laddar vi vidare!
