I helgen genomfördes Finnmarksturen med omkring 650 cyklister på den nya bansträckningen för årets upplaga. Det var alltså nu 70 km istället för det tidigare 110 km!
Loppet startade bra med att ta sig genom Ludvika och vidare in i den första backen efter ca: 2 km. Kändes bra i kroppen och kunde gå med tätklungan innan vi tog oss an de första stigpartierna. Här sprack det som vanligt upp och delades in i lite mindre grupper.
Jag lyckades gå med andraklungan som jagade framförvarande cyklister. Efter närmare 15 km cykling blev vi en grupp på 7-8 cyklister. När halva loppet genomförts kommer vi tillbaka till Ludvika för att vika ut på den andra slinga, som vad betydligt mer kuperad. Känslan i kroppen var fortsatt väldigt bra och jag hade inga problem att gå med i backarna och på stigarna vilket kändes riktigt skoj.
Tankarna gick att kanske nu kunna få till ett riktigt bra lopp som avslutning på sommaren. När vi börjar närma oss 20 km kvar till mål och det finns fortsatt krafter kvar så händer det som man vill undvika! Kedjan hoppar av, fastnar mellan minsta drevet fram och ramen. Den sätter sig rejält och det är bara att stanna! Jag tappade kontakten med min grupp och väl upp på cykeln igen så är det något som inte riktigt stämmer Det visar sig att 10-15 st länkar på kedjan vridit sig 45 grader, vilket gjorde att det hoppade enormt mycket i bakväxeln. Försökte trampa på men för varje gång den skadade kedjan passerade bakväxeln kuggade kedjan över.
Det var bara att bita ihop och se min klunga försvinna iväg. Jag tar med mig att kroppen svarade väldigt bra denna dag och att jag vid ett lopp utan strul kunnat kriga om placeringar kring en 10:e plats i elitklassen denna dag. Jag fick också återigen ett bra träningspass. Härligt, härligt!
Resultat hittar ni på följande länk
Nu väntar min tredje och sista hårda träningsvecka innan jag får lite lugnare återhämtning.
//Rikard
