Det blev en tuff dag i skidspåret här i Seefeldt. Det är en bana som hör till de tuffare i långloppscupen med många stigningar och branta sådana.
Men detta år hade vi vädret med oss i strålande solsken och någon minusgrad i luften. Starten gick och ganska omgående går vi in i några riktigt tuffa backar. Farten skruvas upp rejält efter ca 6-7 km och mina krafter räckte tyvärr inte till för att gå med i den körning denna gång.
Jag hamnade i en andra klunga, bland annat med Jens där vi hjälptes åt att hålla farten tillsammans med 3-4 åkare. Med drygt 30 km åkta börjar vi vända på trenden, vi närmar oss huvudklungan sekund för sekund. Ca 15 km senare är vi ikapp igen!
Detta sker dock någon kilometer innan det är dags att gå in i det avslutande backarna. Har fanns inte så mycket mer krut kvar i mina armar för att kunna gå med när körningarna kom. Det var bara att kriga sig sista milen mot målet med en sådan där härlig kramp i triceps och mage.
Detta är nog den banan de senaste tre åren som framkallat mina årliga dosering av kramp, så nu är den avverkad för denna säsong.
Det slutade med en 29.e plats för mig i mål. Hade hoppats på bättre, vilket jag har haft känsla för de senaste veckorna. Men en riktigt bra tävling som nu får ligga till grund för kommande lopp.
Imorgon rullar vi vidare mot Schweiz och Zouz där vi ska tillbringa den kommande veckan på 1700 m.ö.h. Om en vecka är det dags för ett av loppen som vi laddar lite extra för, La Diagonela. En bra bana, grym miljö och oftast fint väder!
Godnatt!
Foto: Visma Ski Classics
