Det gjorde ont att åka Birken igår! 54 rejält kuperade kilometer mellan Rena å Lillehammer! Lika spännande som vanligt med detta väldigt speciella lopp… Denna gång bjöd de ”yttre” förutsättningarna på 3-4 plusgrader och lite halvmulet. Rejält omformad snö hela vägen. Riktigt klisterföre med andra ord!
Ordentligt laddad var jag iallafall och såg fram emot denna tuffa resa över fjällen. Men min kropp ville annat! …streta emot ordentligt! Redan efter några kilometer var tempot riktigt högt och jag fick kämpa med muskler som inte svarade alls på kommando och istället bara stumnade vid försök att hänga på.
Jag fick släppa tätkänningarna rätt omgående men försökte ändå kriga på och ”hålla ihop” åkningen med lite halvtaskigt fäste i första stigningarna, i hopp om att mycket kan hända under resans gång… Rejält distanserad över första fjället efter 14 km satsade jag på att försöka plocka ”gubbe efter gubbe” på vägen mot målet i Lillehammer. Med bra glid under laggen, lite ”flackare” motlut och rejäla utförkörningar på slutet kunde jag ändå få till en bra avslutning på loppet och avancera lite i resultatlistan…
Dock till en något blygsam 37:e plats, men i extremt tuff konkurrens detta år! Resultat hittar du här på skiclassics.com.
Ja, Birkebeinern är verkligen ett speciellt lopp på alla sätt och vis! Jag hade också extra bra service med drickalangningen detta år så stort tack er som ställde upp! Å så tack till Yngvesson så klart, teamets eminenta vallare!
