Det här inlägget börjar så här: -Shit, va skönt att kunna prestera på den här nivån igen! Det var ett ”bra tag sedan”…
Ja som sagt, gårdagen var en helt sanslöst fin skiddag! Om vi tar det från början… redan för drygt en vecka sedan dök tankarna upp på köra helt utan fästvalla om detta vädret höll i sig. Så beslutet var tämligen enkelt att ta under lördagen, vilket i och med detta resulterade i en ovanligt lugn Vasaloppsmorgon! Istället för att testa skidor i startbacken som brukligt kunde jag och Robban sitta och mysa i en varm bil ända fram till kl 7… Sen uppvärmning av stakmusklerna på startgärdet fram och tillbaka.
Det är klart att jag kände att chansningen låg lite grann i hur pass bra jag skulle klara av första backen då detta var första gången jag någonsin startade med ”ovallade” skidor i Vasan. Med bra position i in i backen var jag beredd att ”kriga” ordentligt för att inte bli för långt efter upp på toppen. Till min förvåning gick det oväntat lätt att gå med och utan att behöva förta mig kunde jag vara en av de första upp på toppen! => bra start…
Resan ner mot Mora kändes sedan bra hela vägen. Kunde hålla mig långt fram och vara aktiv hela vägen. Full körning och öppna spjäll i backarna sista hälften av loppet, dock var det svårt att skapa de där luckorna och komma loss. Kände mig brutalt bra hela vägen och provade några ryck efter Eldris och innan Hemus, men insåg snart att det skulle bli en spurt. Bevakade en perfekt position genom Moraparken och in på upploppet i rygg på Brink. Perfekt tänkte jag och taktiken var att kasta sig ut i spåret bredvid vid sista (nya) kullen på upploppet. Men pang tjong dök Daniel Richardsson upp bredvid mig och något frustrerad insåg jag att det inte fanns någonstans att ta vägen i det läget… Som att jag nu aldrig fick chansen att på riktigt utmana Brinken in på mållinjen… Men, men det är sjukt små marginaler! På något konstigt vis lyckades jag ändå skjuta fram en fot mellan Brink och Richardsson som resulterade i en grymt härlig andraplats!
Hade jag inte haft den målgången så hade det blivit en ”inte alls lika rolig” 4:e plats! Kändes som att jag kan inte ha varit mer än max 10 cm före Richardsson, och där emellan slank Rezac in… Små marginaler var det!
Grymt jädra kul för Rikard (och teamet) också som med en bedrövlig uppladdningen den senaste månaden och efter beslut så sent som dagen innan att åka loppet, lyckas bli 39:a i mål är sjukt bra kämpat och bådar gott för framtiden!
Ja som sagt, trots att jag inatt har kört spurten ett antal gånger så är jag så fruktansvärt glad över att kunna ta min första ”pallplats” på två år, att få känna den där känslan som jag inte känt på 1,5 år sedan harpesten, och framför allt att få pricka in den på just den här dagen som är det stora målet på året!
Därmed så klart ett ofantligt stort Tack till er runt i kring mig som gjorde detta möjligt!
– Mina ”bollplank” som varit helt ovärderliga den sista tiden: Christer Skog (Sportsupportcenter), Rune Gustafsson och Magnus Nylander!
– De grymma vallarna som fixade sjukt fina spjut att åka på under gårdagen: Robban Bergman, Erik Yngvesson, Manka Eriksson, Fredrik Sätter och farsan!
– ”Bolan” så klart! Utan det DU gör hade jag inte varit skidåkare idag!
– Hela det grymt duktiga och härliga servicegänget som ställer upp år efter år! Det var Team Tynell-mössor överallt igår!
– Alla våra samarbetspartners så klart som gör resan möjlig!
– …och förstås den närmaste familjen med ”förstående” fru och barn, ”morsor” & ”farsor”!
Avslutningsvis också naturligtvis ett riktigt, riktigt stort Grattis till Jörgen Brink! Det är sjukt imponerande att ta tre raka!
